Chacha Erika här! Eftersom jag är så awesome och kan Ebbas lösenord så tänkte jag svänga in och slänga ihop ett as gulligt inlägg till min älskade vän. (ebba? du får ta bort det här om du blir pissed off eller tycker att inlägget pajjar din bloggmojo!)

Du och jag, jag och du. Jag kan inte ens skriva upp alla minnen vi har tillsammans, allting vi upplevt tillsammans. Alla gånger du stöttat mig, alla gånger jag stöttat dig. Kramarna när jag mest behövde dom, den kvällen. "Ingen dig Erika, ingen mig." Alla tårar. Du är den som får mig att utstå all skit utan att bryta ihop (okej.. bryta ihop allt för mycket då) Du gör mig stark.

Efter jag mötte dig tror jag på ödet. Jag har alltid varit skeptiskt innan, men efter den kvällen i Mallorca tror jag verkligen blindt på att things happens for a reason. Det kan inte vara en slump att vi träffades på det sättet vi gjorde, allt vi haft gemensamt, det är bara DU som förstår. Jag älskar dig, jag älskar dig, jag älskar dig, jag älskar dig - det räcker inte ens till att förklara hur jag mycket jag älskar dig? Det är så sjukt för att jag kan verkligen inte formulera mig om dig. Du är som luft för mig. Jag klarar mig inte utan dig helt enkelt. Jag kvävs av allt som inte är så jävla underbart i livet.

Alla lov vi åkt sammanlagt 100mil för att träffa varandra och inte ens göra någonting speciellt? Det kallar jag vänskap. Vi behöver inte sitta och berätta vad som hänt dom där sex veckorna efter vi sågs för vi vet redan, vi kan ligga i sängen i dar. Äckliga och våran enda motion är till toaletten och tillbaks. Vi behöver inte göra oss till.

Du är den jag alltid kommer ha i mitt liv, för jag kommer inte tillåta oss att glida isär.
Tack för att du finns. Den underbara människan som du nu är. Tack.