mitt hjärta slår snabbare varje gång jag hör hans namn, ett extra slag liksom. Det är det namnet jag låtsats att jag inte kan, för jag klarar inte av att prata om det eller ens höra det. Jag kan inte höra på det, bara ljudet av hans namn får mig att vilja somna in för all tid, det får mig att förlora all kontroll jag har, all makt jag byggt upp. Jag kan prata om det och se på det, för jag ser minnen av honom varje dag överallt. sängen jag sover i varje natt,'sover'. Jag kan inte sova, för i den sängen var den sängen jag låg och bara kolla rakt i hans ögon och ruffsa till hans hår, det är där jag fortfarande har hans lukt på mina lakan..det plågar mig varje natt jag försöker sova. Allt känns så jävla hopplöst när jag hör namnet, det river bara upp en del av mitt liv som en gång va det finaste jag ägde, det är fortfarande det finaste, men jag äger inte det längre.

Hans 'det' såkallade hjärta fick mig på fall, helt pladask. Och jag lät det inte stoppa mig en sekund, nu står jag här. Utan honom! With a broken heart