du hjälpte min vilsna själ att hitta hem igen,
ändå sitter jag här ensam och vet varken ut eller in.
du fick mina tårar att gå från sorgsna till lyckliga med ett enda leende,
och mina tankar från mörka till ljusa med en enda blick.

jag kan fortfarande känna din doft, och se ditt leende framför mig.
jag kan fortfarande komma ihåg hur det kändes att sitta tätt bredvid dig.
Och det gör ont.

vet du? jag tror att jag behöver dig.